De senaste månaderna har varit rejält omtumlande, eller rättare sagt det senaste året. I november 2018 fick jag diagnosen kronisk njursvikt, stadium 4. Beskedet kom som en chock för mig och det är väl alldeles nyss som jag har landat i den här chocken.
Min första fråga var ju hur det här kunde hända. Jag lever ju ett sunt liv. Jag äter mat av ekologiska råvaror, tillagat från grunden och anpassat utifrån min kroppstyp – alltså ayurvediskt. Jag yogar regelbundet, typ flera gånger i veckan och jag varken röker, snusar eller dricker alkohol… ever… Gissa om det är lätt att skuldbelägga sig här?! Vad kunde jag ha gjort annorlunda? Varför har jag inte märkt något?… Men… jag har lärt mig att njursvikt kallas för den tysta sjukdomen, just för att den är så svår att upptäcka.
De senaste två åren har jag varit lite tröttare än vad jag brukar, men tänkte att ja ja, jag driver ju ett företag på heltid och har varit iväg på olika härliga utbildningar under åren som gått, så det är väl inte så konstigt om jag är lite trött. I december 2017 hamnade jag på sjukhuset efter att ha fått ont i vänster sida av bröstet. Min pulsbild var som sån att hade en klient kommit med den pulsbilden till mig, så hade jag skickat hen till sjukhuset direkt, så jag ringde 1177 och de bad mig ringa på ambulansen för säkerhets skull. Det kunde ju vara en hjärtinfarkt. Så illa var det inte, som tur var. Jag hade ett hb (blodvärde) på 60 när jag kom in och ett blodtryck som var skyhögt. Inte så konstigt om det inte finns tillräckligt med blod att pumpa runt.
Efter fyra påsars påfyllning av blod fick jag åka hem och sen har ett par månader med diverse provtagningar och undersökningar pågått, utan att hitta någon egentlig orsak till det låga blodvärdet. Mitt i alltihopa uppdagades en knölstruma och när jag fick träffa den fantastiska läkaren på öron- näsa och hals så frågade han mig varför ingen tidigare remitterat mig till njurmedicin. Han frågade om det var ok att han skickade en remiss dit, för det finns samband mellan lågt blodvärde och njurproblem. Så sagt och gjort. Mera provtagning och besök på njurmedicin ledde i november 2018 till diagnosen kronisk njursvikt, stadium 4!
Stadium 4 innebär allvarlig njursvikt där mina njurar bara funkar till ca 30%. Enligt läkaren går inte njursvikt att bota utan det här får jag visst lära mig att leva med.
En njurbiopsi är nyligen gjord, dvs en bit vävnad från njuren har tagits för att undersöka mera om varför och vilken sorts njursjukdom det är. Svar får jag på fredag…
Mina tankar när någon säger att det här går inte att bota är ”Hur kan jag göra det här bättre, eller i alla fall bromsa förloppen så att njurarna inte blir sämre?” Det kommer jag att blogga vidare om.
Så är du nyfiken på hur jag gör för att försöka bromsa min njursvikt på ett naturligt sätt – med hjälp av kost, motion, meditation och yoga mm – välkommen att följa mig! Kram Anette